Här kommer första avsnittet av min lilla berättelse. 

Hoppas ni gillar den.

Jag är helt och hållet stum.

Jag kan inte äta eller ens titta mig omkring.

Allt började en enkel lektion i skolan men det tog slut som en evig förbannelse.

Takayo! Vad betyder talet för en gång skull?" Sa fröken och höjde rösten.

Va? 899!" Sa jag och min röst ekade bokstavligt över hela skolan, Det blev så tyst att man kunde höra andras tankar.

Ett fönster hade gått sönder i klassrummet och det var tack vare mitt skrik.

Gå till rektors kontor, Fräste fröken och pekade på dörren.

Men jag... Försökte jag men förken nästan skrek och pekade fortfarande på dörren.

Jag gick upp ur bänken och såg några som tittade och fnissade åt mig i smyg.

Jag gick med tysta steg till kontoret.

När jag strax hade kommit trodde jag att jag hade sett nåt.

Det var en pojke och en flicka, Båda två var röda där hjärtat satt.

man kunde se dares hjärta glänsa med illröd färg.

Jag skulle just fråga varför de lyste med de försvann. De gick upp i rök.

Jag gick upp för trapporna och knakade på den gråa dörren som var stängd med lås.

Dörren öppnades och där stod rektor: Mizumaki och såg lugn ut med han bet sig i läppen innan han frågade varför jag var här utan en andledning.

Jag... jag... det är jag som... har krossat ett fönster med min röst, sa jag och såg orolig ut.

Mizumaki stod helt och hållet still, Allt var stilla, Tillochmed ett träd bakom fönster fastän den regnade och blåste.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar